Projekt: Torvkåta 4

Som jag skrev om i förra torvkåteinlägget så har jag problem med röken.
Nu är en skorsten byggd och har testats. Den i kombination med det nya
inluftsröret funkar ganska bra. Detta förutsatt att man har helt snustorr ved.
Jag har vid några tillfällen varit där och eldat med ved som förvisso har
legat sedan förra året, men okapad och okluven. Det dög inte, väldigt
mycket rök.En fundering är att
man skulle kunna bygga en ännu längre skorsten för att få ännu mer drag.
Jag hade tänkt att jag skulle ha gjort det, men nu finns det ingen tid till det.
Det får komma an på nästa årskull. Man kan ju inte lämna ett arv som
bara smakar sött, lite beska kan ju behövas också.
Det hade varit väldigt roligt om det flyttade in någon där nästa år så man
kunde få höra hur bygget funkar i det långa loppet.

  Här ovan ser ni den nytillbyggda skorstenen. Jag gjorde den inte konisk,
utan helt rak. Den är ungefär dubbelt så lång som det man ser. Jag hade
upp mer torv runtom, mest för att det såg så fult ut med en hög låda
som stod hipp som happ på taket. Frågan är dock om den behöver vara
längre... 

  Här ser man inluftsröret från utsidan. Man kan ju tänka att man
behöver ett finmaskigt nät för möss... men tro mig, dom kommer
in ändå. Och gör dom det medans man eldar, tja, då får dom
se ljuset i tunneln två gånger på samma dag. Röret går nämligen in
i eldstaden.


Jag satt och funderade över röken och tänkte att jag som aldrig
har sett en torvkåta med skorsten. Och inneeld, speciellt på natten
ska ju vara rökig. På ritningen från boken "Från stock till stuga"
som jag har tagit mycket av inspirationen till det här projektet
ifrån finns ingen skorsten. Jag satt mig att leta efter svart i
Yngve Ryds "Eld, flammor och glöd - Samisk eldkonst" och
jag tror jag fann ett aningen snopet svar. Folk som bodde i
såna här byggen var ju lite mer härdade mot rök än vad
Johan, uppväxt i villaområde i mellansverige, är. Kan
vara en del av förklaringen. Men det har nog mycket med
allmän okunskap att göra.

Nästa torvkåta blir bättre.

Att stoppa en vante.

Vantar och sockor går det ju som bekant hål på emellanåt.
Om man då inte vill slänga och skaffa nytt kan man gott sätta sig
och stoppa hålen. Här följer ett litet inlägg om hur man går till väga.

Jag kan passa på att nämna att jag är ute på lite djupt vatten då jag
lämnat hårdslöjdens trygga hamn och givit mig ut på mjukslöjdens
mörka hav. Vill ni läsa något av någon som faktiskt kan saker i ämnet
så gå till Emma Frost, min textilguru.
Men hur det nu än är. 

Det första man behöver är ett stoppgarn. Har man
restgarn kvar efter att vanten eller sockan har tillverkats
så är det såklart att föredra. Om inte så får man leta rätt på ett får,
om man inte av en händelse redan råkar ha ett sådant hemma.
Det har inte jag, så jag åkte, tillsammans med de andra på kursen
till Peter på Tiskaretjärn i maj just som hans får skulle klippas. Lämpligt.

Här klipps ett får. Jag går i god för att det är ett får i högen där och att
den inte far illa. Det var en redig karl som jag inte minns vad han heter
som klippte.

 Ullen rensas lite från halm och annat bös varpå den kardas. Här med ett par kardor.
Ullen läggs med topparna mot kardaren och "kammas" tills alla tovor är utredda.

Innan man kan fortsätta så måste man ha en slända eller liknande.
Det du behöver är lite trä. Jag använde några bitar en som jag hade.
Det är ett hållbart och ganska tungt träslag som jag kan tänka mig
lämpar sig bra till sländor. Dessutom luktar det gott.

På bilden är biten som blev pinnen. Det heter säker något annat på fackspråk.
Bitarna yxades till grovt till och sedan gick jag på finliret med kniv.

Den färdiga sländan har ett jack i toppen för att fästa tråden som har blivit i
medan ullen spinns.
Vill ni verkligen veta hur man spinner så fråga någon annan, men grundprincipen
är hur som helst att man tar det kardade garnet och fäster vid sländan.
Sätter snurr på den samma varpå man med den fria handen
(den som inte håller ullen) och matar på önskad mängd ull genom
att dra ut lite ulltrådar som när man släpper spinns
ihop till en tråd. Ja, fråga som sagt någon annan om ni vill veta.
Men jag lyckades i alla fall få ihop en tråd.

 En enkel tråd är av förklarliga anledningar inte speciellt stark och den "fyller"
inte så bra. Tvåtrådigt garn däremot.

Gör ett nystan där båda ändarna är fria.

 Tvinna garnet med sländan. 

Sen är det bara att stoppa vad som nu behöver bli stoppat. Jag brukar
göra som en tuskaftväv. Alltså börja med att med en stoppnål sy tätt
fram och tillbaka så man får som en "varp".

 sen gå från andra hållet och gå varannan under/över som ett inslag.

                                         Och svårare än så behöver det inte vara.

En sista fisketur på Lersjön.

Söndag eftermiddag. 

Höstsolen letar sig ner mot granskogens mörka rand i väst.

kanske helt fel tid att fiska, men jag känner att jag ändå vill

ta tillfället i akt att ge mig ut på Lersjön för det som kanske är 

den sista gången. Inte ett napp, inte en känning, inte ett vak. 

Sjön ligger stilla runt båten som för en stund sedan var nästan 

helt full med vatten och som jag med 

frusna händer har tömt, en liten hink i taget. 

En ensam kråkas dystra sång hörs över vattnet. 

Björkarnas gula löv står som i brand på den östra stranden. 

Ett bra tillfälle att känna vemod.

Men vacker är det. Så som vemodet ofta är, på något sätt. 

Jag kastar lite lojt, dricker en öl 

tillsammans med den svaga vinden och 

den sjunkande solen, vänder min båt och ror hem.

Projekt: Torvkåta 3

Nåväl, helt klar med den här följetongen är jag tydligen inte.
Dels så har jag ju byggt en dörr. Detta gjordes i torsdags och
jag må säga att det var ett tag sedan jag hamnade i en sån skaparpsykos.
Ni vet när man hamnar i det där tillståndet när man inte känner hunger eller
smärta, man bara grejar på med det man gör tills det är klart.

Dörren är gjord av fyra 1tumbrädor med 2 tvärgående 2tumplank på baksidan.
hela kalaset är ihopsatt med träplugg.

Som dekoration på dörren så ristade jag en liten vers som jag har gått
runt och grunnat på under bygget på kåtan och som blev klar lagomt med dörren.

Väl var du kommer

om väl du vill,

du vän som vandrar 

på vägen.

Den värsta 

av värdar 

vore den

som vägrade

vandraren värme.

Jag tror fan att ristningen tog längre tid än att bygga själva dörren.



Så hur det nu var så blev det invigning i fredags. En trevlig liten tillställning
i all ära. Men det visade sig att det finns en hel del att göra för att få bukt
med röken. Och det visade sig nu ikväll när jag var där och eldade att det
helt enkelt inte går att vara därinne om det blåser kraftigt ute, vilket det gör idag.
Så kan fick släcka elden och fly hals över huvud svärande och morrande med
svidande ögon och ett hår som nog aldrig kommer sluta lukta rök.
Jag skulle tro att vinden mer eller mindre "klipper av" röken så den inte kommer ut
som den ska om det blåser mycket. Jag tänkte mig att att jag ska göra rökhålet lite
stötte och därtill bygga på en svagt lutande kon som en skorsten utanpå.
Det kan ju hjälpa för att få ett bättre drag. Nu i kväll så grävde jag också ner en
inluftskanal utifrån in till eldstaden. Tänkte att det kanske också kan hjälpa.

Men är det någon som har några idéer om hur jag ska kunna få till det här så
tar jag gärna emot tips och goda råd.

Laga timmerstock

Vi på kursen håller på att sätta upp ett timmerhus som vi har
tagit ner ock flyttat och en del av stockarna är inte överdrivet
fräscha. Det har varit hål i taket på huset, så bitvis är det rätt murket.

Här ska jag visa hur jag och Pål har gjort för att ta bort det dåliga och sätta dit en ny bit.

Här är änden av en av syllstockarna, alltså den stock som är längst ner.

Så, vi har nu mätt ut bilden som vi ska ta bort och sågat till längden på
den biten vi ska fälla in. Vi har sågat ner ett jack i stocken och yxar sedan
grovt bort det dåliga.

Det sista har vi tagit med en bandkniv för att få en jämn yta. Smid av undertecknad. 

Den nya biten yxas till med en täljyxa. Den yxan gjorde jag som projektarbete
under mitt första år på Sätergläntans smidesutbildning.

Biten passas in, täljs ner så den passar med resten av stocken och naglas fast med 4''spik.

Det finns massor av sätt att göra det här på och definitivt sätt som är mer sofistikerade. Men
ska man som i det här fallet laga en stock som ska kläs med brädfodring så duger det gott.

Projekt: Torvkåta 2

Ja, nu go' vänner så har det hänt endel sen sist.
Senast jag skrev om torvkåtan hade jag fått upp lite av
stommen... Nu är jag klar.
Inte mycket av en följetong. Men jag ska försöka redogöra för vad som har hänt.

Detta har hänt.

Jag gjorde kanske två ryck till innan stommen var så gott som färdig.
Nu i helgen hoppade Kurt med på projektet och jävlar vilken fart det tog. Det går
helt enkelt mycket snabbare när man är två... så gott som dubbelt så fort, faktiskt.
Så har jag ändrat lite planer på vilka material jag tänkte använda. Till en början tänkte jag
göra själva "innerväggen" med slanor och liknande. Men så fick jag en gåva från ovan!
Detta i form av ett gäng byggubbar som slänger ner Hur mycket råspont som helst från taket
som dom håller på att byta på vår skolbyggnad.

Jag funderade lite på hur hållbarheten skulle bli på det här bygget och jag måste
erkänna att jag var lite orolig hur kåtan skulle stå pall med massor av torv på och dessutom
med snö på vintern. Det var lite vingligt när bara stommen stod. Men i och med att sponten
kom på så blev det väldigt stabilt.

  Förra inlägget berättade jag om platonmattan som kom neddimpande.
När väggarna var på plats var det dags för den samma att spikas fast med
den medföljande nubben. På bilden ser vi Kurt skära till plasten runt dörren.

För att den nu allt mer hägrande torven skulle ligga på plats och inte bara glida
av den hala plastmattan så spikade vi upp tvärgående slanor utanpå.

  Tja, sen var det bara att börja lägga på torv. Och det gick undan.

Nu ska det bara buggas en dörr och en lucka att sätta för rökhålet i taket
när man inte är där. Så ska eldstaden fixas lite. Så än är det lite pyssel.
Invigningsfest på fredag!

Projekt: Torvkåta 1

Under förra veckan så har vi på kursen varit uppe på platsen där vi ska sätta upp det
timmerhus som vi plockade ner och flyttade i våras. Under arbetet med att frilägga marken
inför plintgjutande till grunden flyttade vi undan ganska mycket torv.

Mmmh, torv...

Det är ju i allmänhet synd att låta saker förfaras, så också med torv och ett ypperligt
tillfälle att bygga en torvkåta!
Jag bad om lov att gallra undan lite gran på området som min skola förvaltar. Jag valde ut en plats och så började jag skaffa mig material. Allt virke barkas, Det förlänger livslängden avsevärt.

 
Det ultimata hade varit om jag hade tid att låta virket torka ordentligt. Men eftersom jag har två månader kvar
på kursen så får det bli att jag bygger av färskt. Det går nog bra ändå.

Så här långt har jag kommit i skrivande stund. Början till nedre delen av stommen.
Sedan kommer det tillkomma en "takstol" med längre slanor som möts vid en fyrkant som blir rökhålet.
När hela stommen är uppe ska allt täckas med mindre slanor som blir innerväggen.

Innan man sedan lägger på torven är det bra med någon sorts fuktspärr mellan innerväggen och torven. I den bästa av världar hade jag använt torkad björknäver. En ypperlig och beprövad fuktspärr. Men nu är det lite svårt att få tag på så mycket näver och det behöver många månade att torka. Så det fick bli en annan lösning.
Först tänkte jag fara till en bygghandel och handla tjärpapp. Men så hände något mycket lämpligt.
Taket på skolan ska bytas, så i samma veva som jag är i fyltspärrstankar kommer, jag vet inte, 40 meter platonmatta nerfarande från taket ner i en container bredvid skolan. Och med mig efter.
Platonmatta är alltså sån där platsmatta med knölar på som man vanligtvis har runt källargrunder och liknande.
Dessutom medföljde lämplig nubb. Win!

Så jag får försvara mig med att jag åtminstone använder återvunnet material.

Mer om detta senare.

Vinbryggartider.

 
Ja, nu är den här, den ljuva tiden då vår fagra natur ger bär och frukt.
Och det är då tid att börja sätta vin! Det är lite av en favoritsyssla.

Jag håller i skrivande på att pyssla om ett svartvinbärsvin som jag satte i förra veckan.
Idag har jag tagit ur bären och kokat upp dom igen och blandat i mer socker i
avkoket, sedan fyllt på kallt vatten. Detta ska sedan det har svalnat blandas i den ursprungliga
satsen för fylla upp jäskärlet ordentligt.  

Två tunnor med blivande vin som ska hällas ihop till en.

Recept:
Kanske 10 liter svart vinbär.
6 kg socker.
portvinsjäst.
vatten till 27 liter.

Slåttergille på Tiskaretjärn

Tiskaretjärn är ett naturreservat där man med djur och lie håller kulturlandskapet öppet och därigenom
bibehåller en rik flora och fauna som inte finns inom det moderna jordbruket. På 1600-talet började svedjefinnarna bruka marken i trakten. Svedjefinnarna var alltså de Finländare som flyttade hit och tog med sig traditionen att bruka marken genom att bränna en del av skogen och sedan så spannmål i den brända och varma jorden. Svedjebruket. Idag använder man inte svedjebruket i Tiskaretjärn (heller), men inte heller gör man som på andra platser där man bryter marken och sår gräs och klöver som man ensilerar. Gör bondeägg, alltså.  
Det finns inte mycket riktig ängsmark kvar i Sverige idag. Att gå runt här när det blommar som mest är verkligen en fantastisk upplevelse.

Så, vi på skolan fick en inbjudan till att vara med på slåttern. En riktig kulturgärning! Så jag, Katie, Fredrik och Johanna packade med oss en varsin lie, några räfsor och for iväg till Tiskaretjärn där det förutom hårt arbete bjöds på mat och fika.

Det första man måste se till när man
ska slå med lie är att man har en
rejält skarpslipad sådan.
Man bara säger att man slår med lie,
egentligen skär man. Här på bilden
står jag vid en motordriven slipsten.
Här gäller det att få en bra
grundslipning och få bort eventuella
hack och få en god och jämn slipfas.
Sedan allt efter att man slår
får man skärpa upp lien med
ett bryne som man har med sig.
Det får man göra ofta, det är
inte roligt och onödigt jobbigt
att jobba med en slö lie...

Historiskt så har slåttern varit väldigt viktig för folk. Inte bara därför att det är en förutsättning för att klara vintern och kunna hålla djur, utan också socialt. I det gamla bondesamhället hände det inte ofta att män och kvinnor arbetade tillsammans förutom vid slåttern. Ett ypperligt tillfälle att visa sig duglig på, alltså!

Skörd!

Nu, mina vänner har vi kommit till den punkten vi på kursen har jobbat så mycket för att nå!
Nämligen då odlingarna börjar ge något förutom upplevelser och skitiga naglar. Efter att ha varit borta
härifrån i tre veckor är det nu denna vecka min och fyra andra från kursens uppgift att hålla koll på odlingarna
och hönsen. Det blir en del ogräsplockande, vattnande och bärplockande (vi har bisarra mängder svarta vinbär). Så blockar vi från landet och lagar mat tillsammans och har det i det stora hela ganska bra.

Det har växt väldigt mycket sedan jag var här sist.

 

Ifrån växthuset har vi hittills mest fått gurka och basilika, tomaterna dröjer ett tag till. Men vi gudarna vad det har växt där inne! Helt galet. Majsen har nått upp i taket.

Och så bor det ju saker i skogen också...

Slöjda i horn.

Horn är ju ett beprövat material som enligt mitt tycke får för lite uppmärksamhet.
Jag har dragit igång två olika projekt med horn. Tärningar och spelhorn.

Tärningar.

Att spela tärning är ju en medryckande och många gånger rolig sysselsättning, så jag skaffade mig några bitar älghorn och satte igång att såga och slipa fram små fyrkanter. Det kanske är lite överflödigt att säga att det är ett jäkla göra. Alla sidor måste ju vara lika stora. Till min hjälp har jag använt en smal såg, fil och sandpapper, skjutmått och pelarborrmaskin.

För att få till lite roligare prickar så gjorde jag en specialborr. Denna består av en centrerad spets och två "sidospetsar", vilket resulterar i en prick i mitten med en ring runt.
På en vanlig modern tärning så är ju prickarna placerade så att det sammanlagda värdet av de motsatta sidorna alltid blir 7. 1-6, 2-5, o.s.v. Men längre tillbaka i tiden har prickarna varit placerade så att på den motsatta sidan till 1 är 2, 3 är 4 o.s.v. så har jag såklart gjort.

Spelhorn. 

I egenskap av hornblåsare så har jag länge velat göra ett spelhorn själv. Nu har jag kommit över några gethorn och äntligen kommit sitt skott. Gången är som så: Kock hornet för att få märgen inuti att släppa. Det finns olika sorters horn solida (som älg, ren, rådjur och hjort) och ja, motsatsen, som har som ett hårt skal ytterst och en mjukare märg inuti (som ko, får och get). Det gäller att man inte kokar hornet för länge, få då kan det luckras upp. Några timmar kan man koka utan problem.

Pannmur bra att koka horn i. 

  Det är ganska äckligt att koka horn, speciellt om hornen har legat att tag.

Hornmärg.

När urkokningen är överstökad fortsätter arbetet med att göra hornet till ett instrument. Det första som man gör, efter en hel del tvättande av hornet, är att borra ur själva blåshålet. Jag sågade av toppen av hornet och borrade först ett litet hål som gick ut i det naturliga hålrummet i hornet och sedan ett större hål som bara går in kanske två centimeter. och så gröpte ur hålet extra med en liten kniv.

Så var det ju det här med vart fingerhålen ska sitta. Det hade jag nog behövt lägga lite med energi på att ta reda på, för jag tror inte att det blev så bra, men det går att täcka igen och göra om. Göra om göra rätt.