onsdag 5 september 2012

Jag byggde en Lyra

Ett av de större projekten jag har givigt mig på under det gågna året
var att bygga en lyra. Det hela började med att jag satt och nördsurfade
efter bilder på tagelharpor. En sån har jag varit sugen på att försöka bygga
ganska länge. Men hur det nu var så råkade min cyberspacefot snubbla över
ett fynd på en lyra. Trossingenlyran. Detta instrumentum är daterat till 500-talet
och hittades i en krigargrav i Tyska Trossingen. Trots den ansenliga åldern så 
är originalet otroligt välbevarat. Originallyran är också helt täckt med ornamentik.
slingor och gubbar. Själv valde jag att göra en mer enkel variant som kan ses nedan.


Det var inte så mycket att bråka om utan bara att börja bygga.
Tagelharpeprojektet fick vänta.

Första steget var naturligvis att göra en ritning och en mall. Jag hittade ingen färdig sådan utan fick utgå ifrån de få måtten jag kunde hitta och utifrån dom och en bild på originalet  fram resten av måtten.


Med mallen klar kunde jag såga ut formen. Materialet för kroppen blev alm.


 Jag kanske ska tillägga att det här instrumentet inte är byggt med överdrivet
mycket traditionella metoder. Jag har använt alla tänkbara maskiner. Här ovan 
ser ni hur jag med hjälp av en stor borr i pelarborrmaskin har tagit ut håligheten i kroppen.
Jag fick dock gå på med skölp och stämjärn för finliret.

 
 Stämskruvarna täljdes ändå för hand och passades in i hål som
jag borrat och sedan gjorts koniska.



 Ett stall.


Locket på lyran är gjort i gran och limmades fast med animaliskt lim. 
Dom flesta instrumen som fioler och liknande är limmade med animaliskt
lim, alltså ett lim som är gjort av skinn, ben eller liknande. Fördelen med 
sådan lim är att om instrumentet skulle spricka så kan man bara värma upp
limfogen så släpper den så kan man laga eller byta ut det som är trasigt. 


Som ytbehandling valde jag att betsa och lacka. kanske inte det
mest historiska bland ytbehandlinsmetoder, men det gick fort och
var enkelt. Och det vart rätt bra, men hade jag gjort det igen skulle jag
nog se efter en annan bättre ytbehandlingsmetod.  
Slutligen så strängades lyran med nylonsträngar vilket kanske också kan 
ses som lite fusk men jag vill kunna använda det här instrumentet utan
att behöva stämma det Hela tiden. Historiska varianter som sen- och tarmsträngar
är otroligt känsliga för temperaturskiftningar och fukt vilket gör att 
dom tappar stämningen. Man vill ju undvika dålig stämning.  

Men hur spelar man på den då?
Jo, den har sex strängar som är stämda i en skala ungefär
som en harpa. Man kan spela små melodier eller så kan man med ena 
handen dämpa de strängar man Inte vill ska låta och på så sätt få fram 
som ackord. Här är en länk:

Resultatet då. Jo, rätt hyfsat om jag får säga det själv. Den låter.
Trevlig att spela på och framförallt så är det en väldigt snygg accessoar!


tisdag 4 september 2012

Ett år senare...

Nu var det riktigt läng sedan jag gjorde något inlägg här. Slarvigt.
Men nu tänkte jag det skulle bli ändring på det. Jag får väl börja med
att försöka sumera upp slutet på självhushållningskursen. Får se hur det
går...


Förra hösten kom och gick och kursen närmade sig sitt slut.
Vi skördade det sista ur lander och plockade ner plasen på
växthuset. Livet på Kretsloppshuset utanför Sunne i Värmland
var över och 16 nya vänner gav sig av åt varsit håll.


En fantastisk kurs var det.