Jag byggde en Lyra

Ett av de större projekten jag har givigt mig på under det gågna året

var att bygga en lyra. Det hela började med att jag satt och nördsurfade

efter bilder på tagelharpor. En sån har jag varit sugen på att försöka bygga

ganska länge. Men hur det nu var så råkade min cyberspacefot snubbla över

ett fynd på en lyra. Trossingenlyran. Detta instrumentum är daterat till 500-talet

och hittades i en krigargrav i Tyska Trossingen. Trots den ansenliga åldern så 

är originalet otroligt välbevarat. Originallyran är också helt täckt med ornamentik.

slingor och gubbar. Själv valde jag att göra en mer enkel variant som kan ses nedan.

Det var inte så mycket att bråka om utan bara att börja bygga.

Tagelharpeprojektet fick vänta.

Första steget var naturligvis att göra en ritning och en mall. Jag hittade ingen färdig sådan utan fick utgå ifrån de få måtten jag kunde hitta och utifrån dom och en bild på originalet  fram resten av måtten.

Med mallen klar kunde jag såga ut formen. Materialet för kroppen blev alm.

 Jag kanske ska tillägga att det här instrumentet inte är byggt med överdrivet

mycket traditionella metoder. Jag har använt alla tänkbara maskiner. Här ovan 

ser ni hur jag med hjälp av en stor borr i pelarborrmaskin har tagit ut håligheten i kroppen.

Jag fick dock gå på med skölp och stämjärn för finliret.

 

 Stämskruvarna täljdes ändå för hand och passades in i hål som

jag borrat och sedan gjorts koniska.

 Ett stall.

Locket på lyran är gjort i gran och limmades fast med animaliskt lim. 

Dom flesta instrumen som fioler och liknande är limmade med animaliskt

lim, alltså ett lim som är gjort av skinn, ben eller liknande. Fördelen med 

sådan lim är att om instrumentet skulle spricka så kan man bara värma upp

limfogen så släpper den så kan man laga eller byta ut det som är trasigt. 

Som ytbehandling valde jag att betsa och lacka. kanske inte det

mest historiska bland ytbehandlinsmetoder, men det gick fort och

var enkelt. Och det vart rätt bra, men hade jag gjort det igen skulle jag

nog se efter en annan bättre ytbehandlingsmetod.  

Slutligen så strängades lyran med nylonsträngar vilket kanske också kan 

ses som lite fusk men jag vill kunna använda det här instrumentet utan

att behöva stämma det Hela tiden. Historiska varianter som sen- och tarmsträngar

är otroligt känsliga för temperaturskiftningar och fukt vilket gör att 

dom tappar stämningen. Man vill ju undvika dålig stämning.  

Men hur spelar man på den då?

Jo, den har sex strängar som är stämda i en skala ungefär

som en harpa. Man kan spela små melodier eller så kan man med ena 

handen dämpa de strängar man Inte vill ska låta och på så sätt få fram 

som ackord. Här är en länk:

  Trossinge Lyre

Resultatet då. Jo, rätt hyfsat om jag får säga det själv. Den låter.

Trevlig att spela på och framförallt så är det en väldigt snygg accessoar!

Ett år senare...

Nu var det riktigt läng sedan jag gjorde något inlägg här. Slarvigt.
Men nu tänkte jag det skulle bli ändring på det. Jag får väl börja med
att försöka sumera upp slutet på självhushållningskursen. Får se hur det
går...

Förra hösten kom och gick och kursen närmade sig sitt slut.
Vi skördade det sista ur lander och plockade ner plasen på
växthuset. Livet på Kretsloppshuset utanför Sunne i Värmland
var över och 16 nya vänner gav sig av åt varsit håll.

En fantastisk kurs var det.

Projekt: Torvkåta 4

Som jag skrev om i förra torvkåteinlägget så har jag problem med röken.
Nu är en skorsten byggd och har testats. Den i kombination med det nya
inluftsröret funkar ganska bra. Detta förutsatt att man har helt snustorr ved.
Jag har vid några tillfällen varit där och eldat med ved som förvisso har
legat sedan förra året, men okapad och okluven. Det dög inte, väldigt
mycket rök.En fundering är att
man skulle kunna bygga en ännu längre skorsten för att få ännu mer drag.
Jag hade tänkt att jag skulle ha gjort det, men nu finns det ingen tid till det.
Det får komma an på nästa årskull. Man kan ju inte lämna ett arv som
bara smakar sött, lite beska kan ju behövas också.
Det hade varit väldigt roligt om det flyttade in någon där nästa år så man
kunde få höra hur bygget funkar i det långa loppet.

  Här ovan ser ni den nytillbyggda skorstenen. Jag gjorde den inte konisk,
utan helt rak. Den är ungefär dubbelt så lång som det man ser. Jag hade
upp mer torv runtom, mest för att det såg så fult ut med en hög låda
som stod hipp som happ på taket. Frågan är dock om den behöver vara
längre... 

  Här ser man inluftsröret från utsidan. Man kan ju tänka att man
behöver ett finmaskigt nät för möss... men tro mig, dom kommer
in ändå. Och gör dom det medans man eldar, tja, då får dom
se ljuset i tunneln två gånger på samma dag. Röret går nämligen in
i eldstaden.


Jag satt och funderade över röken och tänkte att jag som aldrig
har sett en torvkåta med skorsten. Och inneeld, speciellt på natten
ska ju vara rökig. På ritningen från boken "Från stock till stuga"
som jag har tagit mycket av inspirationen till det här projektet
ifrån finns ingen skorsten. Jag satt mig att leta efter svart i
Yngve Ryds "Eld, flammor och glöd - Samisk eldkonst" och
jag tror jag fann ett aningen snopet svar. Folk som bodde i
såna här byggen var ju lite mer härdade mot rök än vad
Johan, uppväxt i villaområde i mellansverige, är. Kan
vara en del av förklaringen. Men det har nog mycket med
allmän okunskap att göra.

Nästa torvkåta blir bättre.

Att stoppa en vante.

Vantar och sockor går det ju som bekant hål på emellanåt.
Om man då inte vill slänga och skaffa nytt kan man gott sätta sig
och stoppa hålen. Här följer ett litet inlägg om hur man går till väga.

Jag kan passa på att nämna att jag är ute på lite djupt vatten då jag
lämnat hårdslöjdens trygga hamn och givit mig ut på mjukslöjdens
mörka hav. Vill ni läsa något av någon som faktiskt kan saker i ämnet
så gå till Emma Frost, min textilguru.
Men hur det nu än är. 

Det första man behöver är ett stoppgarn. Har man
restgarn kvar efter att vanten eller sockan har tillverkats
så är det såklart att föredra. Om inte så får man leta rätt på ett får,
om man inte av en händelse redan råkar ha ett sådant hemma.
Det har inte jag, så jag åkte, tillsammans med de andra på kursen
till Peter på Tiskaretjärn i maj just som hans får skulle klippas. Lämpligt.

Här klipps ett får. Jag går i god för att det är ett får i högen där och att
den inte far illa. Det var en redig karl som jag inte minns vad han heter
som klippte.

 Ullen rensas lite från halm och annat bös varpå den kardas. Här med ett par kardor.
Ullen läggs med topparna mot kardaren och "kammas" tills alla tovor är utredda.

Innan man kan fortsätta så måste man ha en slända eller liknande.
Det du behöver är lite trä. Jag använde några bitar en som jag hade.
Det är ett hållbart och ganska tungt träslag som jag kan tänka mig
lämpar sig bra till sländor. Dessutom luktar det gott.

På bilden är biten som blev pinnen. Det heter säker något annat på fackspråk.
Bitarna yxades till grovt till och sedan gick jag på finliret med kniv.

Den färdiga sländan har ett jack i toppen för att fästa tråden som har blivit i
medan ullen spinns.
Vill ni verkligen veta hur man spinner så fråga någon annan, men grundprincipen
är hur som helst att man tar det kardade garnet och fäster vid sländan.
Sätter snurr på den samma varpå man med den fria handen
(den som inte håller ullen) och matar på önskad mängd ull genom
att dra ut lite ulltrådar som när man släpper spinns
ihop till en tråd. Ja, fråga som sagt någon annan om ni vill veta.
Men jag lyckades i alla fall få ihop en tråd.

 En enkel tråd är av förklarliga anledningar inte speciellt stark och den "fyller"
inte så bra. Tvåtrådigt garn däremot.

Gör ett nystan där båda ändarna är fria.

 Tvinna garnet med sländan. 

Sen är det bara att stoppa vad som nu behöver bli stoppat. Jag brukar
göra som en tuskaftväv. Alltså börja med att med en stoppnål sy tätt
fram och tillbaka så man får som en "varp".

 sen gå från andra hållet och gå varannan under/över som ett inslag.

                                         Och svårare än så behöver det inte vara.

En sista fisketur på Lersjön.

Söndag eftermiddag. 

Höstsolen letar sig ner mot granskogens mörka rand i väst.

kanske helt fel tid att fiska, men jag känner att jag ändå vill

ta tillfället i akt att ge mig ut på Lersjön för det som kanske är 

den sista gången. Inte ett napp, inte en känning, inte ett vak. 

Sjön ligger stilla runt båten som för en stund sedan var nästan 

helt full med vatten och som jag med 

frusna händer har tömt, en liten hink i taget. 

En ensam kråkas dystra sång hörs över vattnet. 

Björkarnas gula löv står som i brand på den östra stranden. 

Ett bra tillfälle att känna vemod.

Men vacker är det. Så som vemodet ofta är, på något sätt. 

Jag kastar lite lojt, dricker en öl 

tillsammans med den svaga vinden och 

den sjunkande solen, vänder min båt och ror hem.

Projekt: Torvkåta 3

Nåväl, helt klar med den här följetongen är jag tydligen inte.
Dels så har jag ju byggt en dörr. Detta gjordes i torsdags och
jag må säga att det var ett tag sedan jag hamnade i en sån skaparpsykos.
Ni vet när man hamnar i det där tillståndet när man inte känner hunger eller
smärta, man bara grejar på med det man gör tills det är klart.

Dörren är gjord av fyra 1tumbrädor med 2 tvärgående 2tumplank på baksidan.
hela kalaset är ihopsatt med träplugg.

Som dekoration på dörren så ristade jag en liten vers som jag har gått
runt och grunnat på under bygget på kåtan och som blev klar lagomt med dörren.

Väl var du kommer

om väl du vill,

du vän som vandrar 

på vägen.

Den värsta 

av värdar 

vore den

som vägrade

vandraren värme.

Jag tror fan att ristningen tog längre tid än att bygga själva dörren.



Så hur det nu var så blev det invigning i fredags. En trevlig liten tillställning
i all ära. Men det visade sig att det finns en hel del att göra för att få bukt
med röken. Och det visade sig nu ikväll när jag var där och eldade att det
helt enkelt inte går att vara därinne om det blåser kraftigt ute, vilket det gör idag.
Så kan fick släcka elden och fly hals över huvud svärande och morrande med
svidande ögon och ett hår som nog aldrig kommer sluta lukta rök.
Jag skulle tro att vinden mer eller mindre "klipper av" röken så den inte kommer ut
som den ska om det blåser mycket. Jag tänkte mig att att jag ska göra rökhålet lite
stötte och därtill bygga på en svagt lutande kon som en skorsten utanpå.
Det kan ju hjälpa för att få ett bättre drag. Nu i kväll så grävde jag också ner en
inluftskanal utifrån in till eldstaden. Tänkte att det kanske också kan hjälpa.

Men är det någon som har några idéer om hur jag ska kunna få till det här så
tar jag gärna emot tips och goda råd.

Laga timmerstock

Vi på kursen håller på att sätta upp ett timmerhus som vi har
tagit ner ock flyttat och en del av stockarna är inte överdrivet
fräscha. Det har varit hål i taket på huset, så bitvis är det rätt murket.

Här ska jag visa hur jag och Pål har gjort för att ta bort det dåliga och sätta dit en ny bit.

Här är änden av en av syllstockarna, alltså den stock som är längst ner.

Så, vi har nu mätt ut bilden som vi ska ta bort och sågat till längden på
den biten vi ska fälla in. Vi har sågat ner ett jack i stocken och yxar sedan
grovt bort det dåliga.

Det sista har vi tagit med en bandkniv för att få en jämn yta. Smid av undertecknad. 

Den nya biten yxas till med en täljyxa. Den yxan gjorde jag som projektarbete
under mitt första år på Sätergläntans smidesutbildning.

Biten passas in, täljs ner så den passar med resten av stocken och naglas fast med 4''spik.

Det finns massor av sätt att göra det här på och definitivt sätt som är mer sofistikerade. Men
ska man som i det här fallet laga en stock som ska kläs med brädfodring så duger det gott.