söndag 31 juli 2011

Slåttergille på Tiskaretjärn

Tiskaretjärn är ett naturreservat där man med djur och lie håller kulturlandskapet öppet och därigenom
bibehåller en rik flora och fauna som inte finns inom det moderna jordbruket. På 1600-talet började svedjefinnarna bruka marken i trakten. Svedjefinnarna var alltså de Finländare som flyttade hit och tog med sig traditionen att bruka marken genom att bränna en del av skogen och sedan så spannmål i den brända och varma jorden. Svedjebruket. Idag använder man inte svedjebruket i Tiskaretjärn (heller), men inte heller gör man som på andra platser där man bryter marken och sår gräs och klöver som man ensilerar. Gör bondeägg, alltså.  
Det finns inte mycket riktig ängsmark kvar i Sverige idag. Att gå runt här när det blommar som mest är verkligen en fantastisk upplevelse.

Så, vi på skolan fick en inbjudan till att vara med på slåttern. En riktig kulturgärning! Så jag, Katie, Fredrik och Johanna packade med oss en varsin lie, några räfsor och for iväg till Tiskaretjärn där det förutom hårt arbete bjöds på mat och fika.

Det första man måste se till när man
ska slå med lie är att man har en
rejält skarpslipad sådan.
Man bara säger att man slår med lie,
egentligen skär man. Här på bilden
står jag vid en motordriven slipsten.
Här gäller det att få en bra
grundslipning och få bort eventuella
hack och få en god och jämn slipfas.
Sedan allt efter att man slår
får man skärpa upp lien med
ett bryne som man har med sig.
Det får man göra ofta, det är
inte roligt och onödigt jobbigt
att jobba med en slö lie...


Historiskt så har slåttern varit väldigt viktig för folk. Inte bara därför att det är en förutsättning för att klara vintern och kunna hålla djur, utan också socialt. I det gamla bondesamhället hände det inte ofta att män och kvinnor arbetade tillsammans förutom vid slåttern. Ett ypperligt tillfälle att visa sig duglig på, alltså!

onsdag 27 juli 2011

Skörd!

Nu, mina vänner har vi kommit till den punkten vi på kursen har jobbat så mycket för att nå!
Nämligen då odlingarna börjar ge något förutom upplevelser och skitiga naglar. Efter att ha varit borta
härifrån i tre veckor är det nu denna vecka min och fyra andra från kursens uppgift att hålla koll på odlingarna
och hönsen. Det blir en del ogräsplockande, vattnande och bärplockande (vi har bisarra mängder svarta vinbär). Så blockar vi från landet och lagar mat tillsammans och har det i det stora hela ganska bra.

Det har växt väldigt mycket sedan jag var här sist.
 










Ifrån växthuset har vi hittills mest fått gurka och basilika, tomaterna dröjer ett tag till. Men vi gudarna vad det har växt där inne! Helt galet. Majsen har nått upp i taket.

Och så bor det ju saker i skogen också...

söndag 24 juli 2011

Slöjda i horn.

Horn är ju ett beprövat material som enligt mitt tycke får för lite uppmärksamhet.
Jag har dragit igång två olika projekt med horn. Tärningar och spelhorn.

Tärningar.
Att spela tärning är ju en medryckande och många gånger rolig sysselsättning, så jag skaffade mig några bitar älghorn och satte igång att såga och slipa fram små fyrkanter. Det kanske är lite överflödigt att säga att det är ett jäkla göra. Alla sidor måste ju vara lika stora. Till min hjälp har jag använt en smal såg, fil och sandpapper, skjutmått och pelarborrmaskin.
För att få till lite roligare prickar så gjorde jag en specialborr. Denna består av en centrerad spets och två "sidospetsar", vilket resulterar i en prick i mitten med en ring runt.
På en vanlig modern tärning så är ju prickarna placerade så att det sammanlagda värdet av de motsatta sidorna alltid blir 7. 1-6, 2-5, o.s.v. Men längre tillbaka i tiden har prickarna varit placerade så att på den motsatta sidan till 1 är 2, 3 är 4 o.s.v. så har jag såklart gjort.

Spelhorn. 

I egenskap av hornblåsare så har jag länge velat göra ett spelhorn själv. Nu har jag kommit över några gethorn och äntligen kommit sitt skott. Gången är som så: Kock hornet för att få märgen inuti att släppa. Det finns olika sorters horn solida (som älg, ren, rådjur och hjort) och ja, motsatsen, som har som ett hårt skal ytterst och en mjukare märg inuti (som ko, får och get). Det gäller att man inte kokar hornet för länge, få då kan det luckras upp. Några timmar kan man koka utan problem.
Pannmur bra att koka horn i. 
  Det är ganska äckligt att koka horn, speciellt om hornen har legat att tag.
Hornmärg.

När urkokningen är överstökad fortsätter arbetet med att göra hornet till ett instrument. Det första som man gör, efter en hel del tvättande av hornet, är att borra ur själva blåshålet. Jag sågade av toppen av hornet och borrade först ett litet hål som gick ut i det naturliga hålrummet i hornet och sedan ett större hål som bara går in kanske två centimeter. och så gröpte ur hålet extra med en liten kniv.




Så var det ju det här med vart fingerhålen ska sitta. Det hade jag nog behövt lägga lite med energi på att ta reda på, för jag tror inte att det blev så bra, men det går att täcka igen och göra om. Göra om göra rätt.