Växter i jord på friland.

Nu har jag i ärlighetens namn varit lite seg med uppdateringar här. Men i ungefär samma veva som växterna i växthuset sattes ut så sattes även plantorna som ska stå ute ut och det som skulle planteras från frö sattes i jorden.

Växtföljd
Grönsakslandet är uppdelat i fyra delar som följer en så kallad växtföljd. Med det menas att man inte odlar samma växter, eller växter som är besläktade, på samma plats varje år utan roterar. I den här växtföljden ingår ett år med gröngödsling, vilket innebär att man planterar inte ätbara växter som man slår på hösten och gräver ner då de vissnat ner på hösten och därigenom gödslar upp jorden. Det är det lämpligt att välja växter som på olika sätt är näringsfixerare. T..ex kvävefixerare, alltså växter som tar upp kväve ur luften och fixerar det i jorden. Några av dessa är klöver av olika sorter och lupiner (ettåriga, annars är det kört. Perenna, alltså mångåriga lupiner är mycket aggressiva och svåra att bli av med...). Där man föregående år har haft gröngödslingen är det bra att odla sånt som kräver mycket näring. Kål av olika slag är en sådan gröda. Efter kål kan man odla potatis och sen andra rotfrukter, morötter, svartrot m.m. Och bönor och lök. Så låter man detta gå runt.

Så, detta var för några veckor sedan och vi har redan gjort en ganska omfattande ogräsrensning. Mycket ogräs blir det på ett land på nästan 1000 kvadrat. Den tidigare omtalade knölsyskan mår prima och har kommit upp här och där. Till skillnad från tidigare kan vi inte gärna gräva upp den med rötter och allt utan får ta till en annan strategi - Utmattning. Växter som sprider sig genom rötterna gör som så att dom använder näringen i roten för att skicka upp en planta som sedan genom fotosyntesen återför näring till roten. Om man då varje gång roten skickar upp en liten plantan knipsar av den så får den ju börja om igen och således tröttar man ut roten och tömmer den på näring. Tidsödande, men det kan funka.

Det mesta som vi satt från frö har börjat komma upp. Linet har tagit sig bra, morötter, svartrot, palsternackan och rödbetorna lika så. Bönorna är det dock lite si sådär med. vissa sorter, "gin och gang-bönan" t.ex, har inte tagit sig så värst. Vi tror att det beror på för gammalt utsäde. Potatisen växer så det knakar. Nu är den så hög så det börjar bli svårt att kupa den mer.

Sedan är det ju äventyret med kålen. Men det, mina vänner, är en annan historia.