Kort om potatisodling på höjden.

Jo, Något som jag tycker är väldans spännande med potatis är att man med ganska små medel öka avkastningen av en sättpotatis Rejält. Det är ju vanligt att man kupar upp jord runt blasten när den kommer upp för att knölarna ska ha mer plats att växa på och således bli fler. Nu är det så att potatisblast kan bli väldigt högt. den har även förmågan att bilda rötter av den blast som hamnar under jord. Så om man fortsätter att kupa potatis i någon typ av ram som kan byggas på allt eftersom så kan man få ut många potatisar på en planta.
Jag har hört ryktas om en som fick hundra potatisar på det här sättet!

Här ovanför ser ni vårat potatis-på-höjden-experiment. Själva sättan är ungefär en decimeter ner under ordinarie marknivå, sedan har en jordhög grävts upp och slutligen bildäcken. Nackdelen med ett sånt här potatistorn är att den kräver mycket vatten och det tar tid att vattna igenom jorden ordentligt. Men bevattning kan ju lösas på flera olika sätt. Perforerade rör eller vad man nu kan hitta på.  
Framförallt så är det här en bra variant om man bor så man inte har plats för ett stort potatisland men ändå tycker att hemodlad potatis är trevligt.

Ja, jag återkommer med resultatet senare i höst!

Baksidan av livet i skogen...

Vart man än bor kan man råka ut för otrevliga grannar. Det kan vara en sur gubbe på andra sidan häcken, ett barn som är väldigt flitig med sitt fiolövande, gärna på helgmornar, utan större framgångar i lägenheten bredvid, Studenter med spelet "rockband" och avsaknad av uppfattning om övriga medmänniskors dygnsrytm och behov av sömn.

I mitt fall är det myror.

När jag flyttade in i kåtan så var det ju vinter. När våren kom och snön smälte stod där en liten myrstack några meter från kåtan och några nyvakna myror segade runt och grejade. Jag minns att jag satt och förnöjt tittade på hur dom pysslade med sitt. Sedan bestämde dom sig - "Vi ska expandera". Man kan tänka sig hur parollerna löd i myrstacken. "Mot framtiden - Mot himmelen - Mot kåtan!".Och jäklar vilken fart det blev. På en månad hade stacken säkert blivit dubbelt så stor och det var myror överallt på marken.
En dag stod jag inne och skötte mitt när jag såg en myra komma in genom en springa i väggen nära taket. Jag gick dit och petade lite och då kom alla hans kompisar. Det välde in myror!

Då var det krig.

Det är lustigt och lite oroväckande hur snabbt man kan överge sin i övrigt ganska miljö- och naturmedvetna inställning till saker och ting när något sånt här händer. Men kommer dom in i mitt hem på det sättet har dom gått över gränsen, Big time. Jag började längta efter i överkant giftiga medel med extra DDT och tänka på fornstora dagar, 50-talet t.ex, då det inte fanns några som helst idéer om att vissa substanser kanske inte är så bra att använda, varken för människor eller djur och natur.  

Som tur är så finns det ju andra alternativ. Jag gick till min landslord och förklarade situationen varpå han skaffade en säck med grovsalt och strödde runt kåtans vägg. Och det är helt galet, men jag har inte sett en enda myra inne sedan dess. Och ingen har dött. Alla nöjda.  

Så här är det ju. Det bor djur i skogen. Speciellt insekter av olika slag. Så det är en sak man får vänja sig vid, men det är ju ganska trevligt så länge dom inte ramlar ner i ansiktet på en när man sover.

Växter i jord på friland.

Nu har jag i ärlighetens namn varit lite seg med uppdateringar här. Men i ungefär samma veva som växterna i växthuset sattes ut så sattes även plantorna som ska stå ute ut och det som skulle planteras från frö sattes i jorden.

Växtföljd
Grönsakslandet är uppdelat i fyra delar som följer en så kallad växtföljd. Med det menas att man inte odlar samma växter, eller växter som är besläktade, på samma plats varje år utan roterar. I den här växtföljden ingår ett år med gröngödsling, vilket innebär att man planterar inte ätbara växter som man slår på hösten och gräver ner då de vissnat ner på hösten och därigenom gödslar upp jorden. Det är det lämpligt att välja växter som på olika sätt är näringsfixerare. T..ex kvävefixerare, alltså växter som tar upp kväve ur luften och fixerar det i jorden. Några av dessa är klöver av olika sorter och lupiner (ettåriga, annars är det kört. Perenna, alltså mångåriga lupiner är mycket aggressiva och svåra att bli av med...). Där man föregående år har haft gröngödslingen är det bra att odla sånt som kräver mycket näring. Kål av olika slag är en sådan gröda. Efter kål kan man odla potatis och sen andra rotfrukter, morötter, svartrot m.m. Och bönor och lök. Så låter man detta gå runt.

Så, detta var för några veckor sedan och vi har redan gjort en ganska omfattande ogräsrensning. Mycket ogräs blir det på ett land på nästan 1000 kvadrat. Den tidigare omtalade knölsyskan mår prima och har kommit upp här och där. Till skillnad från tidigare kan vi inte gärna gräva upp den med rötter och allt utan får ta till en annan strategi - Utmattning. Växter som sprider sig genom rötterna gör som så att dom använder näringen i roten för att skicka upp en planta som sedan genom fotosyntesen återför näring till roten. Om man då varje gång roten skickar upp en liten plantan knipsar av den så får den ju börja om igen och således tröttar man ut roten och tömmer den på näring. Tidsödande, men det kan funka.

Det mesta som vi satt från frö har börjat komma upp. Linet har tagit sig bra, morötter, svartrot, palsternackan och rödbetorna lika så. Bönorna är det dock lite si sådär med. vissa sorter, "gin och gang-bönan" t.ex, har inte tagit sig så värst. Vi tror att det beror på för gammalt utsäde. Potatisen växer så det knakar. Nu är den så hög så det börjar bli svårt att kupa den mer.

Sedan är det ju äventyret med kålen. Men det, mina vänner, är en annan historia.

Växter i jord i växthuset.

Under de senaste veckorna har vi ägnat ganska mycket tid med att få ut allt vi har förkultiverat till det stora växthuset och ut i landet. Allt möjligt har det blivit. Potatis, gurka, squash, selleri av olika slag, tobak, majs, solros och mycket annat har hamnat ute i landet. I växthuset bor lite känsligare växter som tomat, paprika, kronärtskocka, basilika och liknande.

 
En ska man måste tänka på när man har drivit upp plantor inne är att man måste avhärda dom innan man ställer ut dom. Plantor som stått inne är inte vana vid direkt solljus, kyla på natten eller blåst. Avhärdningen går till som så att plantan när den blivit stor nog först får stå ute i solen säg en halvtimme dag ett, en timme dag två, två timmar dag tre och så vidare tills dom kan stå ute hela dagen. Gör man inte så är risken att plantorna "bränns", får gula blad och ser allmänt hängiga ut. Gurkväxter (gurka, pumpa, squash m.fl.) är extra känsliga för sol om dom är uppdrivna inne. I deras fall behövs en ännu snällare avhärdning. En kvart första dagen, en halvtimme andra o.s.v.

Utplantering av plantor då. Här nedan ser ni Helena plantera ut tomater. Ganska odramatiskt, gräv ett hål, stoppa ner planta, täck igen, vattna.

    jordnivån runt plantan lämnas lite lägre än i övriga bädden så att det blir som en liten grop. Detta är för att göra bevattningen lite effektivare. Vattnet hamnar där det ska och gör således mer nytta. När det kommer till bevattning så är det lätt att göra fel. Vattna för lite för ofta är ett vanligt sådant misstag. Det är bättre att vattna ordentligt ganska sällan än tvärt om. Om man bara vattnar så att bara översta lagret jord blir blött kommer växten tänka "mmh, det är där uppe det finns vatten..." och kommer sträcka upp sina rötter dit, vilket resulterar i en klenare växt med ett litet rotsystem.

I och med utplanteringen i växthuset så har ett nytt moment och ansvarsområde uppkommit. Nämligen att öppna och stänga dörrarna till det samma. Det kan lätt bli 50 grader i ett växthus en solig dag, till och med mer. Detta, mina vänner, tycker inte växter om. typiskt dåligt. Därför måste dörrarna öppnas på morgonen och stängas på kvällen. Det ideala hade varit en konstant temp på ca 25 grader.

Nåväl. Nog om detta för nu. Så fort jag har fått in lite bilder på landet så kommer det lite om det också. Nu ska jag ut och ta mig en titt på odlingarna och se hur det går. Jag har ju inte varit här på fyra dagar, gubevars.
Frid.