onsdag 15 juni 2011

Baksidan av livet i skogen...

Vart man än bor kan man råka ut för otrevliga grannar. Det kan vara en sur gubbe på andra sidan häcken, ett barn som är väldigt flitig med sitt fiolövande, gärna på helgmornar, utan större framgångar i lägenheten bredvid, Studenter med spelet "rockband" och avsaknad av uppfattning om övriga medmänniskors dygnsrytm och behov av sömn.

I mitt fall är det myror.


När jag flyttade in i kåtan så var det ju vinter. När våren kom och snön smälte stod där en liten myrstack några meter från kåtan och några nyvakna myror segade runt och grejade. Jag minns att jag satt och förnöjt tittade på hur dom pysslade med sitt. Sedan bestämde dom sig - "Vi ska expandera". Man kan tänka sig hur parollerna löd i myrstacken. "Mot framtiden - Mot himmelen - Mot kåtan!".Och jäklar vilken fart det blev. På en månad hade stacken säkert blivit dubbelt så stor och det var myror överallt på marken.
En dag stod jag inne och skötte mitt när jag såg en myra komma in genom en springa i väggen nära taket. Jag gick dit och petade lite och då kom alla hans kompisar. Det välde in myror!

Då var det krig.



Det är lustigt och lite oroväckande hur snabbt man kan överge sin i övrigt ganska miljö- och naturmedvetna inställning till saker och ting när något sånt här händer. Men kommer dom in i mitt hem på det sättet har dom gått över gränsen, Big time. Jag började längta efter i överkant giftiga medel med extra DDT och tänka på fornstora dagar, 50-talet t.ex, då det inte fanns några som helst idéer om att vissa substanser kanske inte är så bra att använda, varken för människor eller djur och natur.  

Som tur är så finns det ju andra alternativ. Jag gick till min landslord och förklarade situationen varpå han skaffade en säck med grovsalt och strödde runt kåtans vägg. Och det är helt galet, men jag har inte sett en enda myra inne sedan dess. Och ingen har dött. Alla nöjda.  

Så här är det ju. Det bor djur i skogen. Speciellt insekter av olika slag. Så det är en sak man får vänja sig vid, men det är ju ganska trevligt så länge dom inte ramlar ner i ansiktet på en när man sover.

6 kommentarer:

  1. Ungefär som den där humlan som bodde i takbjälken i Gråstugan och ramlade ner i min säng och brände mig halvt till döds. Nä, insekter de kan hänga på blommor eller i jordhålor istället för i hederligt folks boning, må jag säga!

    SvaraRadera
  2. Väl komponerat och viktigt ämne att ta upp, gillar förövrigt din humor :)
    Nu kom jag förresten att tänka på dig och förra helgen och portvin och att det står en halv flaska kvar där nere. Hm, jag måste nog gå & slöjda lite...

    SvaraRadera
  3. Usch och tvi för de där onda djuren, för mig hade du gärna fått DDT:at dem hela stacken...myror är djävulens påfund. Men vad praktiskt att saltet hjälpte!!

    Hoppas du får ha kåtan för dig själv nu (med undantag av en och annan välbehövlig spindel som äter upp alla elaka mygg som kan tänkas ha vägarna förbi i natten).

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Grovsalt sa du? En säck? Vi har fått hyresgäster i fäbostugan och dom har inte betalat för sig så nu ska dom bort!

    SvaraRadera
  5. Grovsalt it is! Jag skottade bort drygt 40 kärror myrstack (eller myrstorstadsbebyggelse) i våras innan de riktigt vaknat till liv. Nu vimlar det mer än vanligt på tomten av ivriga bosättare som letar efter alternativ till sina forna hem. Salt ska dom få, massor.

    SvaraRadera
  6. Härligt skrivet! Grovsalt, bra förslag :)

    Marianne

    SvaraRadera