Nu är en skorsten byggd och har testats. Den i kombination med det nya
inluftsröret funkar ganska bra. Detta förutsatt att man har helt snustorr ved.
Jag har vid några tillfällen varit där och eldat med ved som förvisso har
legat sedan förra året, men okapad och okluven. Det dög inte, väldigt
mycket rök.En fundering är att
man skulle kunna bygga en ännu längre skorsten för att få ännu mer drag.
Jag hade tänkt att jag skulle ha gjort det, men nu finns det ingen tid till det.
Det får komma an på nästa årskull. Man kan ju inte lämna ett arv som
bara smakar sött, lite beska kan ju behövas också.
Det hade varit väldigt roligt om det flyttade in någon där nästa år så man
kunde få höra hur bygget funkar i det långa loppet.
utan helt rak. Den är ungefär dubbelt så lång som det man ser. Jag hade
upp mer torv runtom, mest för att det såg så fult ut med en hög låda
som stod hipp som happ på taket. Frågan är dock om den behöver vara
längre...
behöver ett finmaskigt nät för möss... men tro mig, dom kommer
in ändå. Och gör dom det medans man eldar, tja, då får dom
se ljuset i tunneln två gånger på samma dag. Röret går nämligen in
i eldstaden.
Jag satt och funderade över röken och tänkte att jag som aldrig
har sett en torvkåta med skorsten. Och inneeld, speciellt på natten
ska ju vara rökig. På ritningen från boken "Från stock till stuga"
som jag har tagit mycket av inspirationen till det här projektet
ifrån finns ingen skorsten. Jag satt mig att leta efter svart i
Yngve Ryds "Eld, flammor och glöd - Samisk eldkonst" och
jag tror jag fann ett aningen snopet svar. Folk som bodde i
såna här byggen var ju lite mer härdade mot rök än vad
Johan, uppväxt i villaområde i mellansverige, är. Kan
vara en del av förklaringen. Men det har nog mycket med
allmän okunskap att göra.
Nästa torvkåta blir bättre.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar