Mer om Knölsyskan.

Ja, detta är verkligen ett ogräs som kräver lite mer uppmärksamhet. Om det nu faller sig så att man inte har möjlighet eller tycker att det är etiskt riktigt att slänga brinnande gift på knölsyskan och slutförvara den tillsammans med uttjänt uran i ett berg så finns det en till möjlighet. Nämligen att äta den. Den är ytterst krispig till konsistensen och smakar som en blandning mellan vattenkastanj och rå potatis, ungefär. Ganska söt. När jag slog upp knölsyskan i boken "Vilda växter som mat och medicin", tror jag det var, så fann jag att den inte bara är ganska god, utan den är faktiskt även ganska nyttig! Se där. Allmogen på artonhundratalet har tydligen använt sig av den i kristider dels som rotsak att äta som den är och även torkad och nermald för att dryga ut mjöl. Säkerligen ett trevligare alternativ än bark. Och jag menar, sprit, fläsk och det vi kallar "folklig tradition" är ju bra och det är ju starkt kopplat till artonhundratalets allmoge, så hur dåligt kan knölsyska vara?  
Hur det än var, nu då, så grävde och grävde och grävde jag ute i landet för att försöka få bort så många knölsyskor som möjligt. Detta var i det närmaste en omöjlig uppgift. Men jag fick upp en ansenlig mängd.

På kvällen for jag hem till Fredrik och Pål och där lagades en måltid bestående av allehanda grönsaker, Knölsyska och egenhändigt nackad tupp som wokades. En måltid av diverse oönskade saker, alltså. I alla fall tuppen och knölsyskorna.

        
Sammanfattningsvis då. Om nu denna knöl är så bra, varför odlas den inte medvetet? Tja, dels så är den ju inte den största roten man kan odla, vilket brukar räcka som argument, och så är det ju så fruktansvärt aggressiv som växt. Skulle du ställa dig och plantera knölsyska i ett land så kan du ju glömma att odla något annat där, någonsin. Men skulle man råka få in denna knöl i sina odlingar så finns det bara två saker att göra, i princip. Ta dit grisar och låt dom böka igenom marken ordentligt, det kan funka. Eller så är det bara att börja tycka Väldigt mycket om wok. Kom ihåg att det är bara ogräs om det är oönskat. Mycket nöje.   

Att bearbeta jorden - Harvning

När man är klar med ogräset kan man behöva gödsla marken. Koskit är bra. Sådant var vi iväg med traktor och släp till en bonde i en by i närheten och hämtade. Så ska jorden jämnas ut, klumpar av jord ska tas isär, gödslet ska blandas ner ordentligt och mullen ska bli lucker. Det är viktigt, med luckerheten allstå. Plantornas rötter behöver syre för att växa bra. Detta kan, om man har en liten odling, göras med en enkel räfsa. Har man däremot en större odling används med fördel en harv av något slag, det finns en rad olika varianter. Denna kan dras efter en häst eller efter en traktor. I vårat fall har vi använt oss av en traktor. En Volvo BM 500, för att vara exakt. En harv av modellen "fjäderharv" har vi efter den.

   
Det var rätt spännande att försöka få till det där med harven. Den är nyinköpt i år så ingen, inte ens kursansvarige Mikael hade full koll på inställningar och sånt. Men det var bara att prova sig fram. Det som är så bra med sådana gamla verktyg är att dom är robusta och ordentliga. Det ska rätt mycket till innan man man har sönder sådana grejer.

 
Och sen är det bara att harva på.

Att bearbeta jorden - Ogräsrensning.

Nu har vi kommit så långt med vårat odlande så det har börjat bli dags att så på friland, alltså att sätta frö direkt i marken utan att förkultivera, och att sätta ut förkultiverade plantor i landet. Men innan vi kan göra detta krävs lite förberedelser. Först och främst måste vi rensa bort ogräs, främst rotogräs som redan kommit upp i landet.

Främst är det tre ogräs som är återkommande i detta land. Kvickrot (och överallt annars), Smörblomma och Knölsyska. Knölsyskan ska jag ta upp i ett eget inlägg för den är lite speciell. Rotogräs, alltså ogräs som sprider sig genom rötterna, är väldigt svåra att bli av med eftersom man verkligen måste gräva upp HELA roten gör att rensningen ska ha någon som helst effekt. Dessutom, speciellt i knölsyskans fall så blir det jättedåligt om man råkar klyva roten för då blir det lika många nya plantor som rotdelar. Inte roligt. Ni kan ju tänka er vad som händer om man kör med en jordfräs eller en tallriksharv, båda jordbearbetningsredskap som skär upp jorden, över ett område med sådana ogräs.

Kvickrot.

Knölsyska

Ylva (Med mössan, inget ogräs) och Smörblomma (det gröna utan mössa, ogräs)

Ja, hur ska man då tänka när man rensar ogräs? Tja, är det rotogräs är det som sagt bra att få upp hela roten så gott det nu går. Knippsar man bara av själva växten över jord kan man lika gärna låta bli. När man väl har fått upp roten man man gott låta plantan ligga i landet om det är soligt väder, då torkar roten ut och växten dör och näringen återvänder dit den kom ifrån. Detta gäller inte rotsyskan, ta bort den och häll brinnande gift på den och lägg den tillsammans med uttjänt uran för slutförvaring i ett berg någonstans.     

Närproducerad mat.

Någonting som jag verkligen har upptäckt, får man säga, sedan jag började den här kursen är hur mycket mat som går att få tag på alldeles i närheten, bara man letar och hör sig för lite. Detta är väl i och för sig under förutsättningen att man bor på landsbygden. Och det gör man ju.
Sedan jag flyttade hit har jag till exempel aldrig köpt ägg i affären utan av dom jag hyr kåtan av och alldeles nyligen så cyklade jag och några till iväg och köpte mjölk av en mjölkbonde. Sånt är ju trevligt.
Så, för att göra en pannkaka gör jag såhär:

Jag cyklar och köper mjölk hos en mjölkbonde.

Sedan går jag genom skogen hemifrån mig till min landslord. Det ser ut ungefär såhär.

Så köper jag ägg. Här är både höns- och ankägg. Ankäggen är dom stora till vänster.

Och så behöver man ju mjöl. Det finns för avsalu i butiker i Sunne. Detta är ett ekologiskt mjöl odlat i trakten och malet i en liten kvarn som också ligger i trakten.

Torkade nässlor kan med fördel mortlas och blandas ner i smeten.

Eftersom jag vid det här laget har härjat runt halva Värmland på jakt efter ingredienser så orkar jag inte ställa mig och steka pannkakorna, så det fick bli en ugnspannkaka.

Men det finns ju en del ingredienser som är svåra att få från nära håll. Salt till exempel. Och jag hade ju kunnat dra det hela lite längre genom att först göra smör av grädden från mjölken. Men det får bli en annan gång.

Om man vill gå djupare in på hur man gör just pannkakor så finns det en bok som heter "Pannkakor cirka tolv stycken", skriven av Per Myrström. Den tar upp från början till slut hur man går till väga för att framställa alla ingredienser som behövs. Hur mycket det krävs i foder för att en ko ska producera den mjölk man behöver och så vidare.

Inälvsmat.

Jag har ju den stora lyxen att ha en duktig kock och charkuterist till vän och kurskamrat. Efter getslakten så ägnade jag, Fredrik och Rosanna under Påls ledning en kväll åt att tillverka leverpastej. 

Getlever till höger, diverse hjärtan och njurar till vänster

 Ja, hur gör man nu då? Jag kan i ärlighetens namn inte minnas receptet såhär rakt av, men principen är sådan: Du tager en lever och skalar bort det tunna, genomskinliga "skinn" som omsluter hela organet, sedan skär u upp den i bitar och rensar den från stora artärer. Därefter mals levern ner i en köttkvarn tillsammans med talg, i vårat fall från gris, och lök. Ägg, grädde/mjölk, mjöl och kryddor blandas i. Smeten läggs i formar och läggs i vattenbad i ugnen där den tillagas.

Vilda växter

Något som jag tycker är fantastiskt är att det går att använda så mycket i naturen till olika saker. Förra helgen så var Emma och hälsade på och då var vi ut i markerna och plockade björklöv och tussilago. Tanken var också att vi skulle plocka nässlor, men vi hittade inte så mycket, så det gjorde jag senare i veckan.

  Små björklöv är rika på C-vitamin. man kan t.ex koka te på dom och dricka i väntan på vitaminer från bär och frukt. En bra vårkur! Annars kan man färga tyg med björklöv.

Tussilago är bra att torka och ha hemma i händelse av torrhosta. Det man använder då är själva blomman.

Nässlor kanske är bland det bästa som växer vilt i våra marker. Glöm allt vad spenat heter, Du har ju Nässlor runt knuten! Man kan med stor fördel använda det i allehanda mat, antingen som en huvudingrediens eller bara som kryddning. Nässlan innehåller massor av vitaminer och mineraler. En viktig egenskap är att den är rik på järn.
För förvaring kan dom torkas, eller förvällas och frysas in.
Ett annat användningsområde är att göra nässelvatten som kan användas som komplementgödsling till odlingar. Detta lämpligast när växterna i landet redan kommit upp.
Gör så här: Slå nässlor, lägg i vatten i en stor tunna eller liknande. Låt ligga i tre dagar, plocka ur nässlorna. Nässelvattnet behöver sedan späs 1-10, annars blir det för starkt. Det är bra om man sedan gör av med allt nässelvatten inom högst en vecka för det lär börja lukta väldigt illa om det får stå. 

Så, sitt inte här och läs min blogg. Ut och plocka nässlor!
 

Frö i jorden... igen.

Som bekant går ju inte allt alltid som man tänker sig. För vår del blev vår kål inte vad vi hade hoppats på. Detta beror på lite olika olyckliga faktorer. Det som har hänt är att kålen har växt för snabbt. Den har fått för mycket värme och för lite ljus, så den har dragit iväg och blivit gänglig och späd, vilket har gjort att den har knäckts och ramlat omkull. Det gick ju och blev så vansinnigt varmt under några veckor nu vid påsk.

Detta hade kunnat stoppats om bara plantorna fått komma ut underfiberduk istället för att stå inne i växthuset. Men detta skedde under påskhelgen när ingen var här. 
Men vi misströstar icke! Än är det inte för sent att plantera om, så så har vi gjort. Och den här gången kommer vi ha mer uppsyn över de små, så inga fler incidenter inträffar.

En sak som är viktig när man sår kål är att att man inte ställer små plantor på marken utomhus. Då kommer jordlopporna och äter upp dom!

Förutom kål-incidenten så växer det på så det knackar. Så gott som allt som vi satt och kommit upp! Vi har nästan 100% på vår lök och det är inte illa.
 

 Sen så är det ju dom växter som inte behöver förkultiveras förrän nu. Gurka, pumpa och squash är några sådana växter. I samma veva som kålen såddes om satte vi också dom ovannämnda.

 

Pumpafrö!

 

Mjöd.

Är det något som jag verkligen tycker om så är det att brygga.
Senaste gången jag och Emma gjorde mjöd så blev det skit. Verkligen Skit. Det var några år sedan nu och i helgen gjorde vi ett nytt försök och den här gång ska det fan bli bra.

Det finns många idéer och myter omkring just mjöd. Det finns många som tror att det är någon sorts öl. Men vad det egentligen är är ett honungsvin. Det man behöver när man brygger mjöd är egentligen bara honung och vatten. Sedan kan det kryddas med vad som helst och därigenom få olika karaktär. Ett exempel är att krydda med humle och då blir det ju lite öligt.
Det vi använda nu är hur som helst honung, ungefär 4,5 kg, ca 1 kg socker (mest av snålhet, faktiskt) och vatten. Det som är lite speciellt men den här satsen är att vi istället för köpejäst har använt jäst honung.

Så här gick vi till väga: 

• kokade vatten och blandade den ojästa honungen och sockret med det så det löstes ordentligt.
• Fyllde upp med kallt vatten och tillsatte den jästa honungen. Den får inte bli för varm för då dör jästen.

Ca. 2,5 kg jäst honung

Det kan hända att honung jäser och då är det ända man kan göra att göra mjöd på det. Tyvärr nu då så verkar det inte vara så mycket till jäskultur kvar i den burken vi använde för det har inte börjat bubbla än och det har gått tre dagar sedan den satts. Det blir till att köpa vinjäst imorgon när jag ska in till den stora staden (Sunne). Sedan nu då så får den här stå i några månader och jäsa och när den har jäst klart så ska jag eftersöta den med mera honung.        

Projekt: Fiske 3

Haha!
Igår tog jag en fisketur och gissa vad? Tam-ta-ra! Jag fick en fisk!
Jag kastade med en alldeles nyinförskaffad spinnare, men mitt ganska nyinförskaffade kastspö. Det funkade bra efter att jag skaffat en extra "medsnurrargrej", som det heter på fackspråk. Innan jag skaffade den så tvinnade linan upp sig och det blev ett himlars trassel. Jag trodde det skulle räcka med tafsen på linan, men icke.
En ganska liten gädda blev det, men helt lagom för två portioner. Problemet som jag ser det är att gäddor har så stor mun så kroken fastnar så långt ner i käften och blir svår att få ut när fisken lever, iaf utan en tång. Jag hade ingen tång med mig, så det var bara att gilla läget med gädda till middag.

Det finns ju en idé om att gädda då inte skulle vara någon god fisk att äta, vilket naturligtvis inte stämmer. Jag menar, vad blir inte gott om man tillagar det med smör?
När jag kom hem efter fisketuren så rensade och flådde fisken. Till en början hade jag tänkt ta vara på skinnet och garva det, men det vart liksom inte så mycket att spara på, så det fick återgå till jorden genom komposten. Inte så illa det heller.
När fisken var rensad tog jag några enriskvistar och lade i buken, saltade och pepprade stoppade allt i ett foliepaket och la på några klickar smör. M-mh.

  Sen var det bara att stoppa in i ugnen ett tag, riva lite kål och morot så var det bara att äta.

 

Röka kött.

En bra och beprövad konserveringsmetod för kött är rökning. Förmodligen så började väl folk röka kött i samma sväng som man slutade äta kött rått.
För ett tag sedan var jag och några andra iväg till en getfarm och slaktade getter. Nu i förra veckan så rökte vi en del av köttet i skolans rök.

  Man eldar alltså i det lilla betongröret som står nere i bildens vänstra hörn. Och röken stiger upp genom metalröret upp till skåpet där köttet hänger. Det gäller att få till en redig glöd och sedan slänga på något som ger en bra rök. I vårat fall använde vi alspån och enspån och enris. Köttet fick hänga inne i skåpet i ungefär fem timmar, det hade gott fått hänga längre men detta skedde alltså efter skoltid på eget bevåg så vi var rätt möra tillslut efter att ha suttit och passat elden så länge. Men det blev rätt bra ändå.

Köttet hänger i rökskåpet

Charkmäster Pål framför röken

Det färdigrökta köttet.