onsdag 18 maj 2011

Mer om Knölsyskan.



Ja, detta är verkligen ett ogräs som kräver lite mer uppmärksamhet. Om det nu faller sig så att man inte har möjlighet eller tycker att det är etiskt riktigt att slänga brinnande gift på knölsyskan och slutförvara den tillsammans med uttjänt uran i ett berg så finns det en till möjlighet. Nämligen att äta den. Den är ytterst krispig till konsistensen och smakar som en blandning mellan vattenkastanj och rå potatis, ungefär. Ganska söt. När jag slog upp knölsyskan i boken "Vilda växter som mat och medicin", tror jag det var, så fann jag att den inte bara är ganska god, utan den är faktiskt även ganska nyttig! Se där. Allmogen på artonhundratalet har tydligen använt sig av den i kristider dels som rotsak att äta som den är och även torkad och nermald för att dryga ut mjöl. Säkerligen ett trevligare alternativ än bark. Och jag menar, sprit, fläsk och det vi kallar "folklig tradition" är ju bra och det är ju starkt kopplat till artonhundratalets allmoge, så hur dåligt kan knölsyska vara?  
Hur det än var, nu då, så grävde och grävde och grävde jag ute i landet för att försöka få bort så många knölsyskor som möjligt. Detta var i det närmaste en omöjlig uppgift. Men jag fick upp en ansenlig mängd.

På kvällen for jag hem till Fredrik och Pål och där lagades en måltid bestående av allehanda grönsaker, Knölsyska och egenhändigt nackad tupp som wokades. En måltid av diverse oönskade saker, alltså. I alla fall tuppen och knölsyskorna.
        
Sammanfattningsvis då. Om nu denna knöl är så bra, varför odlas den inte medvetet? Tja, dels så är den ju inte den största roten man kan odla, vilket brukar räcka som argument, och så är det ju så fruktansvärt aggressiv som växt. Skulle du ställa dig och plantera knölsyska i ett land så kan du ju glömma att odla något annat där, någonsin. Men skulle man råka få in denna knöl i sina odlingar så finns det bara två saker att göra, i princip. Ta dit grisar och låt dom böka igenom marken ordentligt, det kan funka. Eller så är det bara att börja tycka Väldigt mycket om wok. Kom ihåg att det är bara ogräs om det är oönskat. Mycket nöje.   

2 kommentarer:

  1. Vad härligt du skriver Johan! :) Blir glad varje gång jag läser.
    Kram på dig där i skogen

    SvaraRadera
  2. Jag gillar verkligen hela den här grejen med att äta "ogräs". Så onödigt mycket mat vi ratar egentligen för att det inte är just det vi har bestämt oss för att odla. Håller med My också, alltid kul och inspirerande det du skriver!

    SvaraRadera